Tidigt på morgonen söndagen den 5 juni 2005 samlades 29 furahor på Helsingfors-Vanda flygfält för att åka till Kenya och Tanzania. Vi åkte iväg för att besöka missionsfält och få se missionärer i arbete för att bättre kunna berätta om missionsarbetet i de församlingar vi besöker – men också för att besöka lokala människor och körer och kunna utbyta kulturerfarenheter och sånger med dem.
Elever i Pangani primary school
Efter en mellanlandning i Amsterdam landade vi på kvällen i Kenyas huvudstad Nairobi där Helena Sandberg och två minibussar mötte oss. Under de följande dagarna hade vi både lediga stunder och uppträdanden. Bland annat fick vi besöka Karen Blixen-museet, Bomas of Kenya, MAF (Mission Aviation Fellowship) och David Sheldrick Wildlife Trust. I städerna Nakuru och Kisumu besökte vi bland annat ett lågstadium (Primary school), ett hem för gatupojkar, en förskola och en skola för mentalt handikappade. Vägen till missionsstationen Rukongo är nog något som få furahor glömmer i första taget, men när vi väl var framme där fann vi det värt besväret. Vi mötte missionärerna Heidi och Martin Sandberg med barnen Filippa och Benjamin och fick åka på en båttur i Victoriasjön och kliva i land på några öar. Vi delade också kören i två delar och besökte en yrkesskola respektive grundskola.
Ett lejon sover middagsömn i Serengeti Nationalpark
Från Rukongo gick resan vidare till missionsstationen Atemo där vi träffade många körer och sjöng både för och tillsammans med dem. Vi träffade också missionärerna Albert och Carina Häggblom med sin dotter Sigrid och de båda kördelarna besökte var sin gudstjänst. Sedan var det dags att tacka alla missionärer som varit med oss, speciellt Helena som följt med oss ända från Nairobi, och åka vidare mot Tanzania. Vi bytte minibussarna till jeepar och började med en tvådagars safari i Serengeti och Ngorongorokratern innan vi åkte vidare till staden Karatu där Rolf Steffansson mötte oss. I Karatu besökte vi ett sjukhus och två olika församlingar för att sedan fortsätta till staden Arusha där vi delade på oss och bodde några kvarter ifrån varandra i J.M. Tours gästbostad (det bolag vars bilar vi åkte med) respektive Lutherska Kyrkans hostel.
Medlemmar ur Furahakören tillsammans med delar av Cantatekören
Vi började vistelsen i Arusha med en kör- workshop tillsammans med Cantatekören, vilken säkert är den kör som starkast satte sig i minnet på oss alla, kanske mest på grund av deras invecklade och häftiga rörelser i sångerna. Samma kväll deltog vi i en konsert, och följande dag fick vi besöka familjen Steffanssons hem och en församling i Makumira. Vi besökte också Makumira college och familjen Mäki innan vi fortsatte till staden Moshi där vi stannade resten av resan. Där hann vi med många saker. Vi besökte den finska missionären Maija Rostedt, institutionen KIWAKKUKI (Kilimanjaro Women Against AIDS), en körworkshop med Uinjilisti-kören vars medlemmar vi i små grupper besökte i hemmen, en läderfabrik, ett fängelse, en kaffebarons hem, och även en vandring på Kilimanjaros sluttningar. Men det som starkast satte sig i minnet på undertecknad var de två gudstjänster i Moshi i vilka kören deltog.
Missionärerna Rolf Steffansson och Maija Rostedt utanför Moshi kyrka
Klockan 6 på morgonen var vi på plats i den stora kyrkan, som rymde 1000 personer, för att sjunga upp och öva. Klockan 7 skulle gudstjänsten börja, och kören hade en aningen skeptisk inställning till hur många som skulle orka komma så tidigt. Men när gudstjänsten började var kyrkan fylld till bredden av människor. Den gudstjänsten höll på i 2½ timme, och sedan skulle en till börja. Klockan 10 var kyrkan återigen fylld med människor, och man planerade att sätta in en till gudstjänst klockan 12 eftersom det kom så mycket folk till de två första. Det var något av de starkaste ögonblicken under resan. Vi lärde oss att man i Afrika inte frågar ”Går du i kyrkan?”, utan att frågan lyder ”Vilken kyrka går du i?”.
En del av kören fortsatte från Moshi sin resa till Zanzibar för en semestervecka där medan resten av kören åkte hem till Finland, många erfarenheter och välsignelser rikare.
Frida Vikström